alltruntomkringochjag.blogg.se

Cellförändringar och en liten förlossningsberättelse!

Idag är min förkyldning mycket bättre, men inte helt bra. Barnen har lite hosta och så och är lite snoriga, men inte jättefarligt.

Men fy vad rädd jag är över att magsjukan ska hitta till vårt hem igen. Så fort jag känner minsta lilla i magen, får jag för mig att det är magsjuka. Och jag vågar mig knappt utanför dörren, då jag är rädd att vi ska bli smittade igen. Jag funderar på om jag inte blivit smittad idag då jag skrivit med både min magsjuka bror och min magsjuka Åsa. Yäk! Jo, jag tror faktiskt vi kan bli smittade över telefon ;)

 

 

Angående mitt läkarbesök förra torsdagen... År 2010 visade det sig att jag hade cellförändringar. Det är INTE cancer, men gör man inget åt det kommer det däremot utvecklas till det. Även om det kan ta många år. Så dom opererade bort en del av min livmodertapp.

Då vi önskade en bebis till och jag inte blev gravid, gick jag tillslut till en läkare. Då fick han se att efter min operation hade det blivit en ärrbildning. Så det gjorde ju liksom att det inte fanns en öppning som det skulle. Så min menstruation kunde liksom inte komma ut osv osv. Såå, jag fick bli opererad igen för att öpppna upp den här ärrbildningen. Tillslut blev jag gravid. Yeey! 

När det väl var dags för förlossning och jag kom in, hade jag öppnat mig lika mycket som ett knappnålshuvud!?!?!? Både jag och barnmorskorna  visste att det inte kunde stämma med tanke på mina kraftiga värkar. Meen då kom dom fram till att det lik förbannat var en ärrbildning kvar. Jag kan säga att förlossningen med Dite var den värsta av dom alla. Dom fick ge sig in med mängder med verktyg och klippa upp mig. Och det tog tid. Jag hade så fruktansvärt ont. Både fysiskt och psykiskt. Och att dom började prata om kejsarsnitt gjorde ju inte det hela lättare precis.

Men tillslut efter den sjukaste smärtan någonsin, var hon ute. Vår underbara dotter! (Ja helt plötsligt var det en förlossningsberättelse).

Med tanke på att jag haft cellförändringar får jag komma på täta kontroller. Så när jag var där i juli(?) visade det sig att jag återigen fått cellförändringar. Men då sa dom att det kan försvinna av sig självt (det sa dom sist med). Så jag skulle bli kallad igen efter några månader. I torsdags var jag alltså där igen. Och nu är det så att han kollar med mikroskop och tar prover. Och vet ni?? Han kunde inte se något med mikroskopet :D Men jag ropar dock inte hej förrän jag fått provsvaren. Är det inget kommer jag ändå fortsätta gå på täta kontroller. Och VARJE gång jag ska på ett sådant läkarbesök, kommer jag alltid vara lika nervös. Och läkaren sa att dom ska ha koll på mig i minst 25 år framåt ;)

 

 

Nu säger jag god natt, och hoppas vakna utan både magsjuka och förkyldning!