Ja vad ska jag säga?
Jag tog med iPaden till sängen för att det är mycket lättare att skriva på den när man ska skriva långt. Perfekt när man ska skriva på bloggen. Men nu har jag suttit i tio minuter och kommer inte på ett skit. Jag har varit på väg flera gånger att börja skriva om olika saker men ångrar mig. Det är så svårt det här. Att veta och känna vad man egentligen vill dela med sig av.
Magen har varit åt helvete idag. Och igår. Och i söndags. Den har varit det flera dagar. Både ond och svullen. Under tiden jag har suttit här i sängen och funderat på vad jag ska skriva, och under tiden som jag skriver, så speglar jag mig. Och jag ser den där magen. Den där gravidmagen utan bebis. Den är värre än på mycket länge.
Och där tog det stopp. Jag är full av tankar, men samtidigt helt tom. Jag behöver nog sömn! Haha.
Godnatt!!
Vi längtar för övrigt som tusan efter Esters små bebisar :)
Ful!
Vissa dagar känner man sig extra ful. Idag är en sådan!
Strax åker vi till Petra och barnen. Det ska nog få mig på bättre humör <3
Gravid? Nej!!!!
Vissa dagar blir jag bara så jävla less på min mage! Jag hatar den!!! Jag längtar så till den dagen då det blir operation. Men det kommer dröja lång tid innan det blir något med det. Åt helvete med delade magmuskler.
Och med det roliga humöret ska jag nu sova. God natt!! 😭😩
Förbannade kropp!
Jag har tänkt försöka mig på att börja äta kolhydrater igen lite smått. Men vi får se hur mitt psyke och min mage klarar av det. Och nej det är inte löjligt när jag pratar om psyket. Det är otoligt jobbigt att se gravid ut när man inte är det. Jag tror jag har en väldig brist på något då jag är så sjukt trött hela tiden. Sedan MÅSTE jag verkligen gå upp i vikt. Annars hade jag låtit det vara. Jag saknar inget helt ärligt.
Men såklart blir det ju dom mer nyttiga kolhydraterna ;)
Jag tror visserligen inte att jag kommer lyckas gå upp i vikt iaf. Har ju aldrig lyckats mned det innan. Jävla skit!!!
Så jag kan säga redan nu för er som kanske kommer tänka tanken när ni ser mig. Jag är INTE gravid! Haha.
Mat!
"Vad äter du då?"
Den frågan fick jag senast igår.
Jag har säkert skrivit innan att jag har problem med min mage. Saken är den att jag har IBS. Så min mage är känslig för mycket fibrer och så. Jag orkar inte gå in på det nu. Det bästa för mig vore egentligen att äta typ vitt bröd och vit pasta med mera. Men då jag är och har varit väldigt länge, ett hälsofreak skulle jag aldrig få för mig att göra det. Så istället har jag uteslutit kolhydrater i princip helt. Jag har under en tid tillbaka ätit strikt LCHF. (Under 20g kolhydrater per dag och mycket fett) Men under ganska lång tid nu har jag haft väldigt svullen mage och även ganska mycket ont. Men nu har jag slutat med LCHF igen och återgått till att äta... Ja, "vad äter du då?" Haha, nej det är en väldigt bra fråga. Jag äter typ kött och grönsaker.
Hur som helst, sedan jag slutade med LCHF igen har min mage blivit bättre med en gång. Så min mage är alltså även känslig för fett. Dom senaste dagarna har jag typ inte sett gravid ut. Då är det helt klart värt att ha en väldigt bergränsad kost. Hoppas bara jag får i mig allt jag behöver och att jag fortsätter att INTE gå ner i vikt. Jag fattar inte varför jag inte förstod med en gång att jag inte klarar av fett, det var ju när jag började med LCHF jag blev alldeles svullen igen.
Jag kan ju iaf verkligen meddela att LCHF är en unna-dig-diet. Så kör på det om du behöver tappa några kilon. Kan dock meddela att tyvärr inte alla går ner i vikt med den. Hur strikt man än gör den.
Min diet är inte en unna-dig-diet ;)
Provsvaren!
Inga cellförändringar. YIPPI!!!!
Cellförändringar och en liten förlossningsberättelse!
Idag är min förkyldning mycket bättre, men inte helt bra. Barnen har lite hosta och så och är lite snoriga, men inte jättefarligt.
Men fy vad rädd jag är över att magsjukan ska hitta till vårt hem igen. Så fort jag känner minsta lilla i magen, får jag för mig att det är magsjuka. Och jag vågar mig knappt utanför dörren, då jag är rädd att vi ska bli smittade igen. Jag funderar på om jag inte blivit smittad idag då jag skrivit med både min magsjuka bror och min magsjuka Åsa. Yäk! Jo, jag tror faktiskt vi kan bli smittade över telefon ;)
Angående mitt läkarbesök förra torsdagen... År 2010 visade det sig att jag hade cellförändringar. Det är INTE cancer, men gör man inget åt det kommer det däremot utvecklas till det. Även om det kan ta många år. Så dom opererade bort en del av min livmodertapp.
Då vi önskade en bebis till och jag inte blev gravid, gick jag tillslut till en läkare. Då fick han se att efter min operation hade det blivit en ärrbildning. Så det gjorde ju liksom att det inte fanns en öppning som det skulle. Så min menstruation kunde liksom inte komma ut osv osv. Såå, jag fick bli opererad igen för att öpppna upp den här ärrbildningen. Tillslut blev jag gravid. Yeey!
När det väl var dags för förlossning och jag kom in, hade jag öppnat mig lika mycket som ett knappnålshuvud!?!?!? Både jag och barnmorskorna visste att det inte kunde stämma med tanke på mina kraftiga värkar. Meen då kom dom fram till att det lik förbannat var en ärrbildning kvar. Jag kan säga att förlossningen med Dite var den värsta av dom alla. Dom fick ge sig in med mängder med verktyg och klippa upp mig. Och det tog tid. Jag hade så fruktansvärt ont. Både fysiskt och psykiskt. Och att dom började prata om kejsarsnitt gjorde ju inte det hela lättare precis.
Men tillslut efter den sjukaste smärtan någonsin, var hon ute. Vår underbara dotter! (Ja helt plötsligt var det en förlossningsberättelse).
Med tanke på att jag haft cellförändringar får jag komma på täta kontroller. Så när jag var där i juli(?) visade det sig att jag återigen fått cellförändringar. Men då sa dom att det kan försvinna av sig självt (det sa dom sist med). Så jag skulle bli kallad igen efter några månader. I torsdags var jag alltså där igen. Och nu är det så att han kollar med mikroskop och tar prover. Och vet ni?? Han kunde inte se något med mikroskopet :D Men jag ropar dock inte hej förrän jag fått provsvaren. Är det inget kommer jag ändå fortsätta gå på täta kontroller. Och VARJE gång jag ska på ett sådant läkarbesök, kommer jag alltid vara lika nervös. Och läkaren sa att dom ska ha koll på mig i minst 25 år framåt ;)
Nu säger jag god natt, och hoppas vakna utan både magsjuka och förkyldning!
Trött som tusan, laddad till tusen.
Jag blev nyss klar med dagens träningspass. Det tog emot att träna idag, då jag är så trött. Men så är det ibland. Bara att ge sig på det iaf. Det var otroligt tugnt att träna idag. Men när jag hade tränat klart och tog av mig träninngskläderna framför spegeln, fick jag se hur mycket större mina lår blivit mot för bara ett litet tag sedan. Då blev jag laddad som bara den. Nästan så man funderar på att ta ett träningspass till idag ;)
På fredagar slutar Kristoffer tidigt. Så snart är han hemma. Det gör mig ju inte heller ledsen precis :)
Degmage!
Jag låg på rygg på golvet, så åkte min tröja upp lite så magen syntes. Då tittar Edgar på den och säger: "Mamma du har en deg på magen. Får jag knåda lite? Det är jag, Simone och Dite som gjort att den ser ut så."
Haha, mycket riktigt. Det ÄR ert fel barn ;)
(och han visste ju såklart att det inte var en deg på riktigt ;) )
